Kaninerna
Då har kaninerna varit hemma hos oss i snart 2 veckor, och allt går hur bra som helst! Vi har dessutom kommit på namn till dom: den större har fått namnet Zelda - just för att namnet passar på en lugn, snäll kanin. Och den lilla har fått namnet Buffy från min favoritserie och för att hon liksom karaktären är liten och tuff.
Under de första tre dagarna fick de vara i kaninburen för att landa lite i sitt nya hem och komma ut och hoppa på den inglasade balkongen någon timme om dagen. När dom blivit lite mindre blyga märktes det ganska snabbt att dom tyckte att det var tråkigt att vara i buren så för tillfället får dom hoppa bäst dom vill på balkongen - väldigt praktiskt med tanke på att det inte finns en enda sladd därute och lite äldre möbler som inte gör så mycket om dom skulle tugga lite på. Hos uppfödaren bodde dom ju som sagt utomhus och har därför riktig vinterpäls, så det är för varmt för dom att bo inne just nu - men tanken är att dom ska bli frigående i lägenheten sen om någon månad om allt går bra.
Att skaffa kaniner är verkligen något bland det bästa beslutet som vi har gjort, dom är så fruktansvärt söta och härliga! (Haha, jag har verkligen blivit en 'crazy bunnylady') Och det är så roligt att bygga upp en relation med dom. Lite smått otålig är man - helst hade jag ju velat gosa med dom i knät jämt typ och önskar att dom var ännu mer sociala. Men på lite mer än 1 vecka så har dom ändå gått från att mest ligga i buren till att komma fram och springa kring benen på oss varje gång vi kommer ut på balkongen, vara med när vi städar toalådan och Zelda har blivit en riktig pussgurka. Men dom är ändå inte alls förtjusta i att bli upplyfta, bli klappade går bra om dom samtidigt äter och det ska bli spännande att se hur det går när klorna ska klippas... Men det går som sagt stadigt framåt och jag tror allt att det kommer bli två gosekaniner av dom i framtiden!
Anar ugglor i mossen
En presentation
Då börjar det bli lite ordning här på bloggen med en anständig header och jag har även förberett några inlägg för att kicka igång det hela. Så då är det väl dags för den obligatoriska presentationen av ägaren till bloggen: 
Lite basic
Nelly heter jag då, jag är 24 år gammal (några dagar till åtminstone, fyller år den 26:e december), bor i en mindre stad utanför Göteborg i en mysig 2:a och jobbar som undersköterska inom hemtjänsten. I somras gifte jag mig med min man Sanel, som är bosnisk medborgare och i vår ska vi påbörja resan mot att han ska få uppehållstillstånd i Sverige (i dagsläget är han i Sverige i 3 månader, stannar i Bosnien i 3 månader osv)
För övrigt så gillar jag växter - har ungefär 25 växter i lägenheten & på balkongen, är lätt galen i djur, gillar inredning och älskar att skratta.
 
Fotografering
Jag har nog nästan alltid varit intresserad av fotografering. När jag och min bror var små fick vi varje sommar varsin engångskamera av våra föräldrar, därefter blev det enklare digitalkameror och när jag var i 15 års åldern sparade jag ihop till min första systemkamera - en Nikon D40x. 
Nu fotar jag med en Nikon D3200 och fram till för typ 2 år sedan fotade jag väldigt mycket, då framförallt djur och natur - jag åkte runt på hopptävlingar, var på Nordens Ark typ varannan månad och drog med mig familjens hund till olika fotomiljöer. Men jag tappade fotografering med systemkamera och i dagsläget fotar jag mest med min mobil och då mest natur- och vardagsbilder.
Men jag vill verkligen komma tillbaka till fotointresset igen och ska försöka få liv i fotograferandet så som jag hade igång det för några år sedan, jag tror att bloggen kan vara den sista puffen för att komma igång igen.
  
Hälsa & träning
Jag har alltid varit en aktiv person och har sedan 5 år ett väldigt fysiskt aktivt jobb inom hemtjänsten. Men jag har sedan jag varit liten pendlat mellan att vara småmullig och överviktig. Sen har jag väl inte direkt haft turen på min sida och har brottats med medfött dåliga knän, operation och förra året riktigt dåligt immunförsvar med många sjukdagar. 
2014 var verkligen mitt år hälsomässigt sett. Jag mådde så bra och hade en sån balans i livet. På 3 månader rasade jag, helt spontant, väldigt mycket i vikt, jag tränade för att det var roligt och jag hade en så bra kondition och styrka. 
Sedan hände det så mycket saker i livet - jag träffade Sanel och inledde ett långdistansförhållande, flyttade hemifrån, bröt upp med två av mina då bästa vänner och det hände helt enkelt väldigt många saker på kort tid. Så mina träningsvanor försvann och jag gick upp domdär kilona igen. 
Det är först nu som jag faktiskt inser att det är helt okej. Klart som 17 att jag inte kan äta och träna på samma sätt nu när jag bor i egen lägenhet med man på halvtid och ett heltidsjobb, som jag gjorde när jag var singel bodde hemma! 
Förra året var jag så otroligt nära på att gå in i väggen. Jag var sjukskriven i 1 månad pga utmattningssymptom och jag mådde verkligen inte bra. Så jag har bestämt mig för 2018 ska bli starten till mitt nya liv.
Och inte som i "jag ska nå min drömvikt innan årets slut", nej! Utan som i att "jag ska få tillbaka balansen i livet" - träna för att det är roligt, få in bra sömnrutiner, äta bra mat och dra ner på stressandet. Sen kan jag ärligt säga att jag inte alls trivs i kroppen jag har idag och jag vill verkligen gå ner till en normal vikt. Men det är liksom inte målet, utan jag vet att det kommer följa med på köpet när balansen kommer tillbaka.
Så jag kommer också skriva en del om hälsa & träning här på bloggen som ni kanske förstår - men på en sund nivå, här blir det inte några bantningstips och absolut inte någon vikthets.