Mycket som snurrar i huvudet
Ibland är det många tankar som snurrar i huvudet, och just nu är det så mycket att jag har haft lite svårt att sortera alltihop.
Först och främst så måste Sanel åka tillbaka till Bosnien den 20 februari och bara tanken på att vi har mindre än en vecka tillsammans känns väldigt hårt. När han är tillbaka så ska vi skicka in ansökan om uppehållstillstånd i Sverige, och bara det kommer bli en riktig resa för oss med intervjuer, pappersarbete och resande för oss båda - för att inte tala om 14-20 månaders väntetid på att få ett svar. Bara där har det varit mycket fram och tillbaka kring om vi behöver söka extra bara för att han ska få komma tillbaka och stanna i 3 månader i maj eller om han bara kan komma som vanligt. Men efter kontakt med den bosniska ambassaden så har vi fått svaret att vi inte behöver göra något extra, utan att han bara kan komma - nu vill jag bara att det stämmer - det skulle göra allt mycket lättare.
Och att jag har lyckats gå och bryta knät gör allt i vardagen så mycket svårare och allt tar dubblet så lång tid. Helt plötsligt måste jag ha någon som kan följa med mig och Sanel till flygplatsen nästa vecka - jag kan ju liksom inte köra för tillfället, och till MR-röntgen som jag ska på nästa vecka i grannstaden. Nu har jag tack och lov världens bästa föräldrar som ställer upp och hjälper till med körandet. Men bara små saker som att fixa mat (inte det lättaste att flytta maten från köket till bordet med 2 kryckor, för att inte tala om att dessutom laga det..), få på sej skor, bädda sängen, städa kaninburen osv, som jag får hjälp med av Sanel nu, kommer ju bli en mindre kamp sen när jag är själv hemma.
Sen har vi jobbet: jag har ingen som helst aning om när jag kan komma tillbaka och jobba, men var inne en sväng på kontoret igår och fick ordnat med olika papper då jag skadade mej på arbetstid och jag fick även fixat ansökt om sommarsemestern. Sen så kommer mitt jobbår 2018 se lite annorlunda ut, kommunen ska nämligen byta dokumentationssystem och jag ska vara med och utbilda om detta..! Haha alltså, hjälp. Det känns overkligt att skriva det, jag har aldrig gjort något liknande! Så först ska jag själv utbildas i det nya systemet och sen ska jag som sagt vara utbildare, prata inför en massa människor och lära dom om det nya. Det känns så klart lite nervöst, men jag är jättetaggad och tror att det kommer gå hur bra som helst.
Sen så är det andra tankar som snurrar runt - hur ska jag fortsätta med kaninerna? Vad är nästa steg för att få dom tamare? Jag måste verkligen komma igång med träningen och gå ner i vikt, jag vill att knäna ska hålla tills jag blir gammal. Men grejen är att jag verkligen har försökt träna och lyckats - men jag har lyckats bli så mycket sjuk däremellan och saker har hänt i livet helt enkelt. Men jag ska fortsätta försöka och lyckas. Ska kontakta en sjukgymnast för både knät såklart men även ryggen som inte varit 100 sedan i höstas.
Som sagt, det är mycket som snurrar i huvudet. Sen så är jag verkligen inte världens trevligaste människa för tillfället då jag är smärtpåverkad och frustrerad över att vara så beroende av andra, och det har jag rätt dåligt samvete över. Men livet är inte alltid en dans på rosor och man kan inte alltid vara glad. Men jag tror på att om man tar en sak i taget så löser sej allt i slutändan.