Mycket som snurrar i huvudet
Ibland är det många tankar som snurrar i huvudet, och just nu är det så mycket att jag har haft lite svårt att sortera alltihop.
Först och främst så måste Sanel åka tillbaka till Bosnien den 20 februari och bara tanken på att vi har mindre än en vecka tillsammans känns väldigt hårt. När han är tillbaka så ska vi skicka in ansökan om uppehållstillstånd i Sverige, och bara det kommer bli en riktig resa för oss med intervjuer, pappersarbete och resande för oss båda - för att inte tala om 14-20 månaders väntetid på att få ett svar. Bara där har det varit mycket fram och tillbaka kring om vi behöver söka extra bara för att han ska få komma tillbaka och stanna i 3 månader i maj eller om han bara kan komma som vanligt. Men efter kontakt med den bosniska ambassaden så har vi fått svaret att vi inte behöver göra något extra, utan att han bara kan komma - nu vill jag bara att det stämmer - det skulle göra allt mycket lättare.
Och att jag har lyckats gå och bryta knät gör allt i vardagen så mycket svårare och allt tar dubblet så lång tid. Helt plötsligt måste jag ha någon som kan följa med mig och Sanel till flygplatsen nästa vecka - jag kan ju liksom inte köra för tillfället, och till MR-röntgen som jag ska på nästa vecka i grannstaden. Nu har jag tack och lov världens bästa föräldrar som ställer upp och hjälper till med körandet. Men bara små saker som att fixa mat (inte det lättaste att flytta maten från köket till bordet med 2 kryckor, för att inte tala om att dessutom laga det..), få på sej skor, bädda sängen, städa kaninburen osv, som jag får hjälp med av Sanel nu, kommer ju bli en mindre kamp sen när jag är själv hemma.
Sen har vi jobbet: jag har ingen som helst aning om när jag kan komma tillbaka och jobba, men var inne en sväng på kontoret igår och fick ordnat med olika papper då jag skadade mej på arbetstid och jag fick även fixat ansökt om sommarsemestern. Sen så kommer mitt jobbår 2018 se lite annorlunda ut, kommunen ska nämligen byta dokumentationssystem och jag ska vara med och utbilda om detta..! Haha alltså, hjälp. Det känns overkligt att skriva det, jag har aldrig gjort något liknande! Så först ska jag själv utbildas i det nya systemet och sen ska jag som sagt vara utbildare, prata inför en massa människor och lära dom om det nya. Det känns så klart lite nervöst, men jag är jättetaggad och tror att det kommer gå hur bra som helst.
Sen så är det andra tankar som snurrar runt - hur ska jag fortsätta med kaninerna? Vad är nästa steg för att få dom tamare? Jag måste verkligen komma igång med träningen och gå ner i vikt, jag vill att knäna ska hålla tills jag blir gammal. Men grejen är att jag verkligen har försökt träna och lyckats - men jag har lyckats bli så mycket sjuk däremellan och saker har hänt i livet helt enkelt. Men jag ska fortsätta försöka och lyckas. Ska kontakta en sjukgymnast för både knät såklart men även ryggen som inte varit 100 sedan i höstas.
Som sagt, det är mycket som snurrar i huvudet. Sen så är jag verkligen inte världens trevligaste människa för tillfället då jag är smärtpåverkad och frustrerad över att vara så beroende av andra, och det har jag rätt dåligt samvete över. Men livet är inte alltid en dans på rosor och man kan inte alltid vara glad. Men jag tror på att om man tar en sak i taget så löser sej allt i slutändan.    
En presentation
Då börjar det bli lite ordning här på bloggen med en anständig header och jag har även förberett några inlägg för att kicka igång det hela. Så då är det väl dags för den obligatoriska presentationen av ägaren till bloggen: 
Lite basic
Nelly heter jag då, jag är 24 år gammal (några dagar till åtminstone, fyller år den 26:e december), bor i en mindre stad utanför Göteborg i en mysig 2:a och jobbar som undersköterska inom hemtjänsten. I somras gifte jag mig med min man Sanel, som är bosnisk medborgare och i vår ska vi påbörja resan mot att han ska få uppehållstillstånd i Sverige (i dagsläget är han i Sverige i 3 månader, stannar i Bosnien i 3 månader osv)
För övrigt så gillar jag växter - har ungefär 25 växter i lägenheten & på balkongen, är lätt galen i djur, gillar inredning och älskar att skratta.
 
Fotografering
Jag har nog nästan alltid varit intresserad av fotografering. När jag och min bror var små fick vi varje sommar varsin engångskamera av våra föräldrar, därefter blev det enklare digitalkameror och när jag var i 15 års åldern sparade jag ihop till min första systemkamera - en Nikon D40x. 
Nu fotar jag med en Nikon D3200 och fram till för typ 2 år sedan fotade jag väldigt mycket, då framförallt djur och natur - jag åkte runt på hopptävlingar, var på Nordens Ark typ varannan månad och drog med mig familjens hund till olika fotomiljöer. Men jag tappade fotografering med systemkamera och i dagsläget fotar jag mest med min mobil och då mest natur- och vardagsbilder.
Men jag vill verkligen komma tillbaka till fotointresset igen och ska försöka få liv i fotograferandet så som jag hade igång det för några år sedan, jag tror att bloggen kan vara den sista puffen för att komma igång igen.
  
Hälsa & träning
Jag har alltid varit en aktiv person och har sedan 5 år ett väldigt fysiskt aktivt jobb inom hemtjänsten. Men jag har sedan jag varit liten pendlat mellan att vara småmullig och överviktig. Sen har jag väl inte direkt haft turen på min sida och har brottats med medfött dåliga knän, operation och förra året riktigt dåligt immunförsvar med många sjukdagar. 
2014 var verkligen mitt år hälsomässigt sett. Jag mådde så bra och hade en sån balans i livet. På 3 månader rasade jag, helt spontant, väldigt mycket i vikt, jag tränade för att det var roligt och jag hade en så bra kondition och styrka. 
Sedan hände det så mycket saker i livet - jag träffade Sanel och inledde ett långdistansförhållande, flyttade hemifrån, bröt upp med två av mina då bästa vänner och det hände helt enkelt väldigt många saker på kort tid. Så mina träningsvanor försvann och jag gick upp domdär kilona igen. 
Det är först nu som jag faktiskt inser att det är helt okej. Klart som 17 att jag inte kan äta och träna på samma sätt nu när jag bor i egen lägenhet med man på halvtid och ett heltidsjobb, som jag gjorde när jag var singel bodde hemma! 
Förra året var jag så otroligt nära på att gå in i väggen. Jag var sjukskriven i 1 månad pga utmattningssymptom och jag mådde verkligen inte bra. Så jag har bestämt mig för 2018 ska bli starten till mitt nya liv.
Och inte som i "jag ska nå min drömvikt innan årets slut", nej! Utan som i att "jag ska få tillbaka balansen i livet" - träna för att det är roligt, få in bra sömnrutiner, äta bra mat och dra ner på stressandet. Sen kan jag ärligt säga att jag inte alls trivs i kroppen jag har idag och jag vill verkligen gå ner till en normal vikt. Men det är liksom inte målet, utan jag vet att det kommer följa med på köpet när balansen kommer tillbaka.
Så jag kommer också skriva en del om hälsa & träning här på bloggen som ni kanske förstår - men på en sund nivå, här blir det inte några bantningstips och absolut inte någon vikthets.