Tråkig januari & en sevärd film
Januari var en rätt så händelselös månad från min sida. Vi har gått från att jobba var tredje helg till varannan på jobbet - det är en rätt stor omställning, förra veckan åkte jag på en influensaliknande förkylning och var mer eller mindre utslagen en hel vecka. Annars så har vardagen liksom lunkat på och jag har inte haft någon blogginspiration över huvudtage, men nu så! 
Igår var vi iväg på bio med en vän och hennes döttrar och såg filmen Coco. Jag ska inte sticka under stol att jag faktiskt gillar animerade filmer och har inget emot att se dom på bio (tur att jag hittade en karl som känner det samma ;)) men hade väl inga direkta förväntningar på filmen - bara att se hunden Dante från reklamen skulle vara värt det liksom:
Handling
Filmen Coco handlar om pojken Miguel som drömmer om att bli musiker som sin stora idol Ernesto de la Cruz, men hans familj har banlyst musik i generationer sedan hans förfader lämnade sin fru och dotter för musikens skull. Men Miguel trotsar förbudet och under firandet av Dia de los Muertos hamnar han av misstag i De dödas land där han träffar sina förfäders själar. Miguel och slår sig samman skelettet Hector och planen är att att hitta sin idol, förtjäna sin familjs välsignelse till att få uppträda, och återvända till De levandes land innan det är för sent.
Åsikt
Filmen var faktiskt överraskande bra! Det var uppfriskande att se en film utan den klassiska kärlekshistorien "kvinna möter man - dom blir kära - bråkar någonstans mitt i filmen - kommer över det - heroisk räddning - lever lyckliga i alla sina dagar". Det blir rätt utslitet i längden.
Bra animering, fin handling och en film som inte var alltför förutsägbar. Det är verkligen en film som passar för alla åldrar, både jag och min vän grät några skvättar och delar åsikten att det var en av de bästa filmerna på länge - gå och se den!
Betyg
4/5
Bildresultat för Coco poster